Stortorget – där fångar rymde, bäckar rann och Winnerbäck sjunger
Stortorget i Östersund är inte bara en öppen plats mitt i stan – det är ett torg med fler lager än en smörgåstårta från Wedemarks. Här har folk samlats, handlat, demonstrerat, dansat, frusit, svettats, tappat bort barnvagnar och ibland hittat kärleken, eller i alla fall en hyfsad kopp kaffe.
Men vi backar bandet. Året är 1786 och Gustav III, Sveriges svar på en stadsplanerande influencer, bestämmer sig för att grunda en stad mitt i Jämtland. Han pekar på ett område som mest består av sankmark, kålgårdar och mygg – och säger: "Här." Med det är Östersund fött, och med det ritas ett rutnät där ett stort, generöst torg placeras smack i mitten. Man fyller ut marken, dränerar och stampar till. Resultatet: ett torg så pass rymligt att det både kunde rymma marknader, folkmyller – och ett och annat fängelse.
Ja, du läste rätt. På tomt nr 7 vid Stortorget låg stadens första häkte. En timrad byggnad med plats för både brottslingar och myror, och ungefär lika säker som ett partytält i storm. Under åren 1810 och 1811 rymde totalt tolv fångar – inklusive fyra kvinnor – och fångvaktarna själva fick sitta på vatten och bröd om de slarvade med nycklarna. 1826 sa det poff – hela fängelset brann ner. Lösningen? Man proppade in fångarna i stadens första lasarett. Multitasking, Östersund-style.
Men Stortorget var inte bara plats för förbrytare. Det blev snabbt Jämtlands kommersiella nav. När Gregoriemarknaden flyttade från Frösön till torget 1798 blev det som att dra igång Black Friday – fast med forbönder, knallar, kärrhjul och fällknivar. Folk reste långt för att köpa, sälja och kanske hångla bakom ett marknadsstånd. Marknaden levde vidare fram till 1914, då den förbjöds – troligen på grund av för mycket stoj eller för många rymningsbenägna köpare.
I mitten av torget rann förr Stadsbäcken, en slingrande liten vattenspegel som i dag sover under marken. Men dess namn lever kvar i kvarteret, som ett eko från tiden då barn tappade träbåtar i vattnet och vuxna tappade stövlar.
Under 1900-talet blev Stortorget vardagens scen. Här såldes grönsaker, mössor, fisk och hemstöpta ljus varje vecka. Bilar och bussar trängdes om utrymmet. Många äldre östersundare kan fortfarande blunda och höra sorlet av torghandel blandat med ljudet av en Volvo 240 som startar motvilligt.
Idag är torget åter en öppen plats för allt från julmarknad till sommarhäng. Under Storsjöyran exploderar det i musik, matos och folkmyller – och artister som Lars Winnerbäck har lockat tusentals till konserter där skorna dansar av sig själva. Här håller också Republiken Jamtlands president sitt årliga tal, komplett med satir, fanor och folkfest.
Och visst, vissa tycker torget kan kännas tomt en tisdag i november – men för östersundarna är det ändå självaste hjärtat i stan. En plats där historia, vardag och galenskap möts – och där du alltid kan lita på att något händer, eller åtminstone att någon försöker sälja dig hantverk i ull.
Foton tillhandahålls av Föreningen Gamla Östersund
Stortorget i Östersund anlades 1786 i samband med stadens grundande av Gustav III och var från början sankmark och kålgårdar som torrlades och fylldes ut. Torget blev tidigt en handelsplats och från 1798 hölls Gregoriemarknaden här efter att ha flyttats från Frösön, vilket gjorde torget till ett centrum för regional handel under 1800-talet. Vid torget låg även stadens första fängelse mellan 1800 och 1826. Under 1900-talet användes torget för torghandel, busstrafik och parkering. I dag fungerar Stortorget som en öppen plats för evenemang, konserter och marknader och utgör ett centralt inslag i stadens offentliga liv.