Skomårtens torg – där ett rosa tornhus mötte lågorna, och ett nytt hopp växer fram
Mitt i Östersunds centrum, gömt mellan gator, fasader och minnen, ligger ett litet torg som inte riktigt ser ut som ett torg. Det saknar ståtliga byggnader, fontäner och stadens typiska självmedvetenhet. Och kanske just därför bär det på en av stadens mest gripande berättelser – om skor, smeknamn, eld och envis kärlek till det lilla, skeva och personliga.
På 1950-talet drev skohandlaren Sten Mårtensson en butik i ett pittoreskt rosa trähus med litet torn på Prästgatan 44. Det var inte vilken butik som helst – Mårtensson gjorde hela huset till ett slags skounderland, och hans affär blev snabbt känd under det smittsamma namnet Sko-Mårten. Huset, som såg ut som något hämtat ur en saga, låg inklämt mellan större fastigheter, men bildade tillsammans med grannhusen en gårdsmiljö som var både charmig och oväntad. Det blev en slags bakgårdsidyll, mitt i det urbana.
När Domusvaruhuset byggdes på 60-talet började folk kalla platsen för Mårtens torg eller Skomårtens torg – trots att det aldrig varit ett torg i officiell mening. Men namn, som bekant, kommer inte alltid från stadsplanerare. De föds i folkmun, ur kärlek och vardag.
Under 2010-talet blomstrade platsen igen. Här fanns bland annat delikatessbutiken och bistron Lilla Saluhallen samt puben Jane Doe, vars uteservering på innergården snabbt blev en favorit bland både torsdagsfirare och soljägare. Skomårtens torg var litet, ja – men fullt av liv.
Och så kom natten till den 30 december 2020.
Med hjälp av tändvätska och våldsam avsikt satte en man eld på det lilla rosa huset. Jane Doe-huset, Sko-Mårten-huset, kallades det – och många östersundare såg det som en självklar del av stadens själ. Trots insatserna från räddningstjänsten gick huset inte att rädda. Elden vann. Det som stått där i över ett sekel, och burit på tusentals samtal, öl, skratt, skobeslut och vardagspoesi, förvandlades till aska. Ingen människa skadades, men ett stycke Östersund gick upp i rök.
Förlusten sved. Men stan reste sig.
Platsen stod tom – men inte glömd. Fastighetsägaren öppnade upp för nya idéer. Under tiden började torget andas på nya sätt. Våren 2021 målades en enorm mural på en husvägg intill, ett porträtt av det förlorade huset skapat av konstnären KAPE, som själv hade starka minnen från platsen. Ett stycke av Grand Hotells ursprungliga torn – från 1888 – restaurerades och placerades på torget som ett konstverk. Färgglada väggmålningar spred sig längs fasaderna som om hela platsen försökte minnas, och samtidigt blicka framåt.
Idag är Skomårtens torg i ständig förvandling. Det är en plats för pop-up-marknader, samtal, kaffe i solen och musik under bar himmel. Lilla Saluhallen, Jazzköket och andra grannar använder ytan för servering och små evenemang. Det talas om att bygga nytt – något som blir "unikt för Östersund", men som ändå tar avstamp i det gamla tornhusets själ.
Kanske blir det en ny pärla. Kanske ett nytt vardagsrum för staden. Men oavsett vad som byggs härnäst, kommer Skomårtens torg alltid bära spår av det som varit – skor, skratt, eld och envis kärlek till det lilla huset som vägrade bli bortglömt.
Foton tillhandahålls av Föreningen Gamla Östersund