En kyrka mitt i snön – hur Östersund fick sitt första andrum

Föreställ dig Östersund på 1830-talet. Vinter. Isen ligger över Storsjön och stadens invånare går över till Frösön – för där finns kyrkan. Den unga staden har ännu inget eget andligt centrum.

Men allt förändras. Staden växer, röster höjs: vi behöver en egen kyrka! 1838 sätts spaden i marken. Bygget leds av Pehr Nilsson från Stugun, med pengar från staten och ett bidrag från Karl XIV Johan. 1845 står den klar: en vitputsad kyrka i klassicistisk stil, torn med urtavla, plats för 600 personer. Ett hjärta mitt i rutnätsstaden.

Här samlas östersundarna till dop, vigslar och nattvard. Tornet syns över låga trähus, och kyrkan blir stadens fasta punkt. På 1890-talet får den ny tornhuv och uppdaterad interiör – en markering att Östersund inte längre är en nykomling. Men snart växer staden ifrån den.

1940 invigs en ny kyrka och den gamla får sitt namn – Gamla kyrkan. Inte längre navet, men ändå ett andrum och minnesmärke.

Idag står den kvar i Kyrkparken, omgiven av träd och vardagsliv. Ett stilla vitt ankare från 1800-talet – en påminnelse om hur staden fann sin själ.

Foton tillhandahålls av Föreningen Gamla Östersund

Gamla kyrkan i Östersund, uppförd mellan 1838 och 1845 och invigd 1846, var stadens första kyrka och byggdes i samband med att Östersund fick en egen församling efter att tidigare ha tillhört Frösö. Kyrkan, ritad i klassicistisk stil med vitputsade murar och torn, rymde cirka 600 personer och blev ett centralt inslag i stadens sociala och religiösa liv under 1800-talet. Bygget leddes av kyrkobyggmästare Pehr Nilsson och finansierades delvis genom donationer, däribland ett bidrag från kung Karl XIV Johan. På 1890-talet renoverades kyrkan och fick en ny tornhuv. Efter invigningen av den nya Stora kyrkan 1940 förlorade Gamla kyrkan sin roll som huvudkyrka, men används fortfarande och är idag Östersunds äldsta kyrkobyggnad, belägen i Kyrkparken.