Centralpalatset – ett jugenddrama i fyra akter och ett torg

Om hus kunde prata, hade Centralpalatset i Östersund haft en hel roman att viska. Och den hade garanterat varit både storslagen, skvallrig och rökig. För detta jugendjuvel till byggnad var aldrig en vanlig stenkloss i stadskärnan. Det var stadens stolthet, ett nav för både affärer, bad, burlesk och – till slut – brand.

Vi börjar där allt börjar: i sekelskiftets Östersund. En stad som växte så det knakade i korsettsömmen. Handlarparet Carolina och Olof Johansson såg potentialen – och kanske en gnutta evig ära – och lät arkitekten Knut G. Gyllencreutz rita upp ett riktigt prakthus. Tre år senare, våren 1908, stod Centralpalatset klart. Namnet antyder modest kontorsbyggnad, men nej – det här var Östersunds Versailles, komplett med hörntorn, rundade gavlar, hiss (!), centralvärme (!!) och Europas kanske bredaste kassavalvsdörr (!!!). För varför ha en vanlig dörr när man kan ha ett monument?

Insidan? Ett smörgåsbord av funktioner. Bank i botten, badhus i källaren, postkontor och biograf däremellan. Översta våningarna – rena drömmen för den som hade råd: lyxbostäder med utsikt mot framtiden. Sedan kom kontor och jurister och tandläkare, förstås. Man kan tänka sig att åtskilliga rotfyllningar gjordes till ljudet av stadens puls utanför fönstret.

Och så nöjeslivet. För vad är ett palats utan en skandal eller två? Under 20-talet förvandlades våning två till varietéscen. Här dansade Mademoiselle Zaza i fjäderboa och orsakade lokal moralpanik. Damerna i Östersunds societet lär ha svimmat av upprördhet – och kanske lite av fascination. En fransk burleskdansös mitt i Jämtlands inland. Det säger något om huset, och om stan.

Senare, när millenniet skiftade för andra gången, fick gården bakom Centralpalatset en ny skrud. 2006 invigdes Stjärntorget – ett granitlagt minitorg med en blinkning till både pophistoria och egopepp. Konstnären Hans Kvam skapade ”Stjärna för en dag”, ett konstverk där man bokstavligen kan stå som en stjärna bland andra. Carola, Jerry Williams, Hoven Droven, Veronica Maggio – alla har de glänst här under Storsjöyrans eufori. Och nu kan även du. Ja, du.

Men så, en kall januaridag 2010, slog katastrofen till. Elden började på vinden och slukade huset ovanifrån som en glupsk sagodrake. Tretton brandbilar, vatten i mängder, rökskadade fasader och en innerstad i chock. Inga liv förlorades – men en byggnads själ gick upp i rök. Diskussionerna efteråt blev hetare än branden: riva eller rädda? Svaret blev till slut rivning. Med kirurgisk precision plockades fasaden ner, sten för sten, och Östersund förlorade en 102-årig vän.

Men som alla goda sagor kom ett nytt kapitel. Fastighetsägaren Diös reste ett nytt Centralpalats – modernt, energisnålt, men med en glimt av historien kvar i fasaden. 2015 stod det klart: nya lägenheter, nya butiker, nya drömmar.

Foton tillhandahålls av Föreningen Gamla Östersund

Centralpalatset i Östersund, ritat av arkitekten Knut G. Gyllencreutz och färdigställt 1908, var en pampig jugendbyggnad med inslag av klassicism som speglade stadens tillväxt vid sekelskiftet. Byggnaden rymde allt från bank, postkontor och butiker till biograf, badhus och exklusiva bostäder – och blev senare även en plats för varieté och kulturliv. Under 2000-talet förvandlades innergården till Stjärntorget, en liten park med konstverket ”Stjärna för en dag” av Hans Kvam, tillägnad framstående artister som uppträtt på Storsjöyran. En omfattande brand 2010 ledde till att Centralpalatset revs, men 2015 stod ett nytt hus klart på platsen – modernt men med historiska ekon i sin gestaltning. Stjärntorget finns kvar och fortsätter att vara en kulturell mötespunkt i stadens hjärta.