Lördag natt, juli 1997. Storsjöyran har redan levererat musik och fest – men på Stortorget väntar ännu en överraskning. Mitt i folkhavet dundrar plötsligt en levande elefant fram. På ryggen sitter Republikens president Ewert Ljusberg, iklädd sammetskappa och med gitarren i högsta hugg.
Djuret, Colonel Joe från Cirkus Scott, behandlas som den diva han är: inga starka dofter, ingen ögonkontakt och absolut inte nämna namnet högt. Bakom scenen går staben på tå, medan Ljusberg njuter av entrén som en maharadja.
När presidenten kliver av och höjer armen mot publiken trumpetar elefanten i ackord – och jublet briserar. Talet som följer blandas med satir och kärleksmanifest, men det alla minns är förstås fem ton grå betong med svans. Rubrikerna nästa dag skriker ”President på elefant”, och internationella bloggar snappar upp historien – gratisreklam på världsnivå.
Sedan dess har ridturen blivit myt. För varje återberättelse blir elefanten större och hatten högre, men poängen är densamma: Yran lever för det oväntade. Och om en elefant kan tåga in bland tusentals nattvakna jämtar utan att någon tappar ölen – ja, då kan vad som helst hända nästa år.