Badhusparken – från skrubb och ångbåt till isbad och solsken

Namnet luras – i Badhusparken finns inget badhus längre. Men under gräsmattorna och lekplatserna döljer sig en varm historia.

Förr gick strandlinjen vid nuvarande Strandgatan. Där låg Sjötorget, med tvättstuga och dopp i Storsjön. När järnvägen kom på 1870-talet fyllde man ut marken – till och med med rester från en stadsbrand. Och 1881 reste sig stadens stolthet: ett kall- och varmbadhus på pålar i sjön. Här fanns kafé, bastu, träkar med 55-gradigt vatten och en flagga som visade om det var herr- eller damtur. Simskolan bedrevs på sommaren i en inhägnad vik.

När vattnet blev sämre och badhuset åldrades byggdes ett nytt 1938. Det gamla revs – men namnet levde kvar. Parken blev istället stadens andningshål. Redan 1903 restes en musikpaviljong, fontäner porlade och ångbåtar låg förtöjda. 1921 fick parken sin mest omtalade prydnad – Olof Ahlbergs skulptur Far och son. Den nakna gestalten väckte protester, men står kvar än idag.

Idag är Badhusparken en mötesplats året runt. Sommartid glass, utsikt och lek bland Storsjöodjurets träskulpturer. Vintertid blir den Vinterparken – med skridskobanor, grillplatser, isvak och snösoffor.

Badhusparken är mer än en park – den är Östersunds vardagsrum vid vattnet, där historien fortfarande anas under gräset och där livet alltid pågår.

Foton tillhandahålls av Föreningen Gamla Östersund